Call of Duty: Black Ops – Treyarc spelar ett säkert kort

För det sjunde Call of Duty-spelet föll lyckan på Treyarc som för tredje gången fick ansvaret att föra Call of Duty facklan vidare. Tidigare spel i serien som med Trayarc bakom ratten har varit Call of Duty 2: Big Red One, Call of Duty 3, Call of Duty: World at War – vilket gör Treyarc till riktiga gamla rävar, vilken kanske också kan vara ett problem, men mer om det senare – vi börjar från början med Black Ops.

En driven story med bra karaktärer

Black Ops utspelar sig under det kalla kriget och vi åker i rasande takt genom historiska händelser så som Kubakrisen och Vietnamkriget.  Spelets stora protagonist är den något söndriga Alex Mason som sett och genomlevt det mesta på krigsfältet.  En ärrad krigsveteran med ett minst sagt trassligt förflutet som tillsammans med sina CIA polare skall göra slut på både kommunismen, hämnas lite allmänt och göra hela världen till ett fredligare tillhåll – allt i ett enda slag.

Vad som faktiskt är lite förvånande är att storyn i Black Ops är riktigt bra och välskriven. För första gången i serien bryr man sig faktiskt om karaktärerna och man märker att David S. Goyer, som skrivigt spelet, lagt ner ordentligt med tid för att skapa en tät och mystisk story. Till skillnad från Modern Warfare 2 som kändes något hoppig så drivs Black Ops story framåt i rasande takt.

Go go go, bokstavligen.

Och det är väl kanske det som är ett hallmark för Call Of Duty-serien, det går undan – det är så mycket action att man ibland inte vet om man ens springer åt rätt håll eller om man precis missade en storslagen explosion någonstans. Helikoptrar faller från himlen, skott viner runt öronen samtidigt som dina kamrater i SOG (Studies and Observations Group) närmast spottar ur sig orders likt ett maskingevär.

Förutom ett rasande tempo så fastnar man ibland i den gamla klassiska Call Of Duty-repeatern. Ni vet, man dör, provar igen, dör, provar igen, dör för att sedan – utan att egentligen veta vad man gjorde olikt denna gång – klara det och går vidare i spelet. Men det är en del av serien och det förvånar inte, health-baren försvann för många spel sedan och det gamla klassiska bli-träffad-och-göm-dig-tekniken funkar precis lika bra i Black Ops som i Call of Duty 3.

En ny-gammal arsenal med vapen

Tidstroget är det vapen från sextio och sjuttio-talet som gäller. Klassiska Kalashnikovs AK-47 blandas med Amerikanska militärens trotjänare M16 och Treyarc bjuder även på lite intressanta variationer som en radiostyrd bil fylld med C4 eller ett modifierat armborst med explosiva pilar. Fräscht och genomtänkt och överlag känns hela den grafiska profilen rätt i tiden med täta djungler i Vietnam, iskalla fång-läger i Ryssland och cigarr-doftande palats i Kuba.

Spelkänslan finns där, kanske till och med snäppet vassare än i Modern Warfare 2. Kontrollen känns responsiv och det krävs inte många sekunder för att komma in FPS-mode. Grafiken, som bygger på Treyarcs egen World At War-motor, känns kanske lite daterad – men den funkar. Personligen är jag inte en spelare som bryr mig speciellt mycket om hur slick det ser ut, utan för mig är spelkänslan betydligt viktigare – hellre sämre grafik med bra FPS, än bra grafik med dålig FPS.

Multiplayer – alla skall spela på dedikerade servrar!

Black Ops multiplayer-läge följer det framgångsrika konceptet som cementerades  i Modern Warfare 2. Det gäller att samla experience genom att vinna matcher och eliminera motståndare. Ju mer XP, ju högre level får du och med detta kommer tillgång till större, fräckare och dödligare vapen och utrustning.

En annan intressant skillnad mot MW2 är att man nu även kan köpa vapen och tillbehör med så kallade ”COD Points”, men oroa er inte – det handlar inte om en motsvarighet till ”Microsoft Points” eller liknande utan man tjänar helt enkelt poäng/pengar genom att spela mot andra. Ett spelläge heter t.ex ”Wager Match” där spelare satsar sin poäng/pengar innan matchen börjar. Kul och annorlunda tilltag.

Och med Black Ops så kommer äntligen dedikerade servrar tillbaka. Ett av dom stora misstagen med Modern Warfare 2 var att man inte själv kunde köra en dedikerad server. Det kanske låter som en liten grej, men dom som adminsterar över servrarna har en tendens av att se efter dom betydligt bättre än vad IWNET (Infinty Ward Network) lyckades göra med MW2.

Det enda tråkiga i kråksången är väl kanske att man måste köra/hyra sin server genom GameServers.com, men det är bättre än inget. Trots detta skall man ge en stor eloge till Trayarc för att dom inte gjorde samma misstag som Infinity Ward.

Black Ops är ett säkert Call of Duty-kort

Black Ops kommer som sagt var inte få dig att ramla av stolen vad beträffar grafiken, men det finns en helhet i spelupplevelsen och storyn som ändå får en att känna en känsla av kvalitet. Det finns en djupare tanke bakom spelet, en väldigt varierande spelupplevelse och ett bra driv i storyn. Det enda är väl kanske att kampanjen sägs vara lite kort, 7-8 timmar och det är dags för eftertexter.

Spelet är roligt och man glömmer ibland av att man spelar ett spel och inte ser på en film, och det är väl kanske det som kan vara till dess nackdel. Man får ibland känslan av att det är lite väl mycket baksäte när ingame-sequence efter ingame-sequence avbryter spelandet.

Men det är lite vad Call of Duty-serien har handlat om sedan första spelet och man förväntade sig kanske inte heller något annat. Lite synd att Treyarc inte vågade ta ut svängarna lite mer, men man bryter väl kanske inte ett koncept som funkar.

Om du bara skall köpa ett FPS-spel i år så är Call of Duty: Black Ops ett riktigt bra köp, speciellt om du är en multiplayer-junkie. Storyn är lite kort, men det vägs upp av en väldigt mångfaciterad multiplayer-upplevelse.

Mer Black Ops i Svensk media:
Aftonbladet, E24, Dagens Media

Missa inte Jezper Söderlunds kontra-recension, vi är inte helt överrens.
http://jezper.se/2010/11/12/recension-black-ops/

Spelet är provat på en PC, men finns även på Xbox 360 och Playstation 3. Länken nedan tar dig till billigaste butiken i Sverige för respektive plattform.