Google I/O 2010: Google hårdsatsar på Android, Google TV och öppenhet

Efter två intensiva dagar med Google I/O står det klart att Google kommer fokusera stenhårt på Android, APIs, Google TV och öppenhet. Just öppenheten var extra intressant då Google jabbade flera gånger mot Apple och det står väldigt klart att Google ställer sig bakom Adobe och Flash. Vilket ger en mycket intressant framtid för Google, dom stödjer både HTML5 och Flash officiellt.

Dag 1
Dag ett var i synnerhet för utvecklarna, det stod klart rätt tidigt att Google inte har efterliknat Apples WWDC-events med stora produktlanseringar och en ”one last thing”, utan det var av utvecklare, för utvecklare.

The Chrome Web Store
Bland dom stora nyheterna på Dag ett hittar vi The Chrome Web Store – vilket är ytterligare ett steg i Googles riktning att profilera Chrome som ett (webb) OS för framtiden. Med Chrome Web Store, som släpps i höst, kommer man att kunna köpa webbapplikationer direkt igenom Google Chrome. Procentfördelningen är 30 % Google och 70% utvecklaren. Huruvida programmen får tillgång till sk. Cloud storage eller inte delgavs inte, men mer information om Chrome Web Store lär dyka upp under sommaren.

Google Wave
Google gjorde det klart och tydligt att dom kommer satsa stenhårt på Google Wave och att det projektet inte på något sätt har dött av. Man meddelade t.ex. att Wave kommer att släppas till allmänheten, vilket betyder att man nu inte längre behöver få en inbjudan för att testa Wave.

Google App Engine for Business
Sista ämnet för Dag 1 var Google App Engine for Business, vilket innebär att Google tar ett steg närmare företagen med AppEngine. Med hostade SQL databaser, SSL och centraliserad hantering av tjänsterna kommer Google att bli ett vasst kort inom cloud hosting.

Dag 2
Det inofficiella temat för dag två var egentligen Google TV, men efter en undermåttig och smått pinsamt dåligt genomförd demonstration av Google TV stal Android showen med Android 2.2, eller FroYo som den nya Android versionen populärt heter. Dag två var även menat att vara lite mer utav att WWDC-event där större slutkundsorienterade produkter och tjänster skulle presenteras, men just på grund av det något taffliga genomförandet ebbade det ut lite.

Android 2.2 – FroYo
Stora nyheter på Android-fronten, det står klart att Android utan tvekan är något som Google kommer satsa stenhårt på i framtiden. Förutom att alla android-enheter (nya som gamla) som installerar FroYo kommer se en två till fem gånger prestandaförbättring, på exakt samma hårdvara tack vara den nya JIT kompileraren.

Med FroYo introduceras t.ex. Googles nya Push-notification-system. Och du kan redan nu sluta dra paralleller med det som Apple kallade för Push-notifications inom iPhone OS-världen. Googles version är ”Cloud-to-device messaging done right”, som Google själva säger.

Ett av dom Push-notification demos som visades var t.ex. att man kommer att kunna pusha en sida från Google Chrome rätt till sin Android-telefon utan att man behöver interagera med telefonen, allt sker från datorn genom google moln-struktur till din enhet. Mycket smidigt, vilket öppnar för intressanta möjligheter i framtiden.

Bland dom övriga Android-nyheterna fanns t.Ex Wifi HotSpot, man kan helt enkelt dela ut sin 3G anslutning till andra enheter över 3G – något som funkat under ett bra tag med rootade Android-telefoner, men det kommer nu alltså out-of-the-box i Android 2.2.

Google meddelade även att Flash 10.1 har fullt stöd i FroYo, även detta är ett starkt budskap till Apple att Google står bakom Adobe till hundra procent.

Ett rike, med flera hundra APIs.
Google gillar sina APIs, det är inget snack om det. Under dag två presenterades det tre helt nya APIs för Google Buzz, Google Prediction och The Google Moderator. Samtliga APIs gör det möjligt för utveckare att använda denna funktionalitet i sina egna program/applikationen på webben.

Google TV
Slutligen har vi då Google TV – Googles försök att ta sin in i vardagsrummet hos gemene man. Det är rätt svårt att sätta fingret på vad den exakta produkten är här, men om man tänker sig ett medie-center (Apple TV, XBMC, Windows Media Center) byggt på en sökmotor så är man förmodligen rätt nära vad Google TV är.

Förutom att det kommer att släppas Sony TVs som har funktionaliteten inbyggd så släpps även en sk. Box som kör Google TV på din existerande TV. Inga priser eller specifikationer delgavs dock under Google I/O.

Det enda som egentligen imponerade under Google TV presentationen var kanske att alla Android-enheter kommer att kunna styra en Google TV. Samt att man även kommer att kunna pusha upp innehåll från sin telefon direkt till TVn.

Mycket Google framöver helt enkelt, det skall bli intressant att se vad Apple svara med den 7:e Juni då WWDC går av stapeln. Att det blir en ny iPhone-modell är rätt givet, men det känns nästan som att Apple måste ta ett extra steg här för att hålla användarna inom iDevice-världen. Steve Jobs har lovat att vi inte skall bli besvikna, så det återstår bara att se den 7:e Juni.

Från iPhone till Android, Del 1: Hårdvaruskillnader och första intryck

Del 1.Skriven efter en vecka med Android.

Innan vi går in på detaljer i denna artikel-serie är det viktigt att understryka är att jag är en väldigt nöjd iPhone 3GS-användare sedan sommaren 2009, jag har egentligen inget emot Apple som företag och jag hade förmodligen varit helnöjd med min iPhone 3GS om det inte vore just för den stängda miljön och den väldigt begränsade möjligheten till personalisering.

Anledningen till att jag över huvudtaget provar en Android-mobil är just för att jag erbjöds att välja en ny mobil på jobbet och valde således en HTC Desire. Vilket är viktigt att väga in i ekvationen, jag måste inte gilla min Desire eftersom jag inte har köpt den för egna pengar. Utan jag kan med gott samvete låta den ligga i en låda på jobbet och köra vidare med min iPhone.

Nog med försnack, nu kör vi från iPhone till Android.

Hur jag använde min iPhone 3GS
Använde min iPhone i huvudsak som en smartphone. Pratar förhållandevis lite i telefonen utan använde den mer som surf och mobil-enhet.

Dag-till-dag aktiviteter innefattade att:

  • Lyssna på Podcasts via iTunes
  • Kolla mailen via inbyggda applikationen
  • Surfa med Safari
  • Kolla Twitter med TweetDeck
  • Kolla Google Buzz via Safari

Använde förhållandevis lite apps – egentligen fanns det inget förutom TweetDeck som jag körde varje dag. Visst använde jag apps, men det var absolut inget jag såg som en nödvändighet. Spel är för mig helt ointressant på en smartphone utan använde den förmodligen mer som ett arbetsverktyg än underhållningsmaskin.

Jag har även en aktiv Apple Developer licens och har skickat in Apps för validering hos Apple. Jag är även i full gång med att skriva Apps för Android-plattformen och ser mig själv som en rätt avancerad användare.

Hårdvarumässiga skillnader mellan iPhone 3GS och HTC Desire
Det första som slår en är skärmen på Desire, inte bara upplösningen utan hur enastående bra färg-återgivningen är. iPhonen ser riktigt dålig ut i jämförelse, det är nästan så man undrar över hur man ens kunde vara nöjd med iPhonens skärm efter att man har kört med Desiren i någon vecka.

Desire är tack vare in Snapdragon-processor betydligt rappare att starta och arbeta med apps än iPhonen, även om iPhonen har något magiskt över sig när det gäller scrolling. iPhonen är helt enkelt oslagbar när det gäller scrollningskänslan. För en icke-smartphone användare måste detta låta helt bisarrt – men har man suttit med en iPhone vet man hur extremt responsiv den är i touch-momenten, det finns helt enkelt ingen konkurrens.

Vad det beträffar ljudet så är faktiskt iPhonen bättre än Desire när det gäller en inbyggda högtalaren. Desire har ett väldigt vasst (frekvensmässigt sätt dåligt) ljud när det ringer i den eller larmet går av på morgonen. Eftersom jag aldrig brytt mig att lyssna på musik i varken iPhonen eller Desire så borde jag inte uttala mig om kvalitetsskillnader på just den punkten. Men i mina öron låter dom lika bra.

Formfaktor
Vad beträffar formfaktorn på dom två telefonerna så känns Desire betydligt bättre i designen. Den är mindre, smidigare, rundare och enklare att arbeta med – iPhonen känns stor och klumpig i jämförelse.

Hårdvaruknapparna på Desire (Hem, menu, optiskt trackball, back och search) är även dom gudasända. Man inser inte hur bra knapparna är förrän man har använt Desiren i någon vecka – i synnerhet back-knappen som används hur många gånger som helst per dag.

Det märks att HTC har lagt mycket tankeverksamhet bakom utformningen av Desire, saker finns där man förväntar sig att dom skall finnas. Och eftersom knappar är globala (funkar i alla appar) behöver man aldrig fundera på hur man t.ex backar i browsern, man trycker helt enkelt på back-knappen och saken är biff.

Det negativa med hårdvaran på Desire måste nog vara det faktum att den har en tendens av att bli väldigt varm när man jobbar med den ett tag. Visst är det inte så att man bränner sig, men det är en uppenbar värme-skillnad på telefonen efter bara 30 minuters filmtittande eller surfande.

Batteritid
Detta är en svår puck, speciellt för Android-mobiler överhuvudtaget. Out of the box är dom förmodligen rätt likvärdiga, båda klarar runt 5-7 timmars aktivt användande på Wifi eller 3G – vilket är helt OK för smartphones. Standby klarar sig båda mobilerna helt OK en hel dag med normalt användande, men det är på just standby-tiden som Androiden kan få rejäla problem.

Och det handlar mer om Android som plattform än Desire som mobil. Anledningen är helt enkelt att man kan installera bakgrundsprocesser på Android. Och med det menar jag inte multitaskande program, utan processer som körs aktivt i bakgrunden. Ett bra exempel på en sådan app är t.ex BatteryLife, en liten widget som visar hur mycket batteri du har kvar på din mobil.

En dåligt kodad Android-app gör att din telefon aldrig går ner i sleep-mode när du låser den, utan den fortsätter att köras aktivt i bakgrunden – vilket drar fruktansvärt mycket onödig batteritid eftersom den fortsätter att konsumera processor-cyklar. Som ny Android-användare installerar man nog gladligen det mesta från från Android Market (tänk Apple AppStore) och då är det inte speciellt konstigt om telefonen bara håller en halv dag.

Det finns en uppsjö med program som hjälper dig att hantera och optimera din batteritid på din Desire (eller Android-mobil generellt), men det kräver intresse och engagemang. Jag kommer gå in mer i detalj rörande just mjukvara in nästa del av serien, men här finns ett stort problem med Android för ”medel-användaren”, det vill säga dom som inte bara använder den som en ”dumbphone” utan kasta in en massa Apps utan att egentligen läsa på vad Appsen gör och hur det påverkar batteriet.

Måste nog motvilligt säga att batteritiden är bättre på iPhonen, även om dom båda – out of the box – är rätt likställda, men just på grund av Androidens möjligheter att tok-trasha batteritiden får jag nog ge en poäng till Apple här, på gott och ont eftersom det egentligen handlar om hur du behandlar ditt operativsystem.

I nästa Del tar vi en närmare till på användningen av operativsystemet, inställningar och slutsatsen; Android eller iPhone?

Vilket företag har flest dedicerade servrar i världen?

Även om företag sällan delger siffor om exakt hur många servrar så spekuleras det rätt brett och vitt. Sifforna nedan skall således inte ses som en absolut sanning, men borde vara förhållandevis rätt nära.

Om vi börjar smått så har AT&T med 20 286 servrar följt av Facebook med lite drygt 30 000 servrar, vidare har vi innehållsleverantören Akamai Technologies på 61 000 maskiner. Även Microsoft, GoDaddy, Ebay, Yahoo, IBM och Amazon sägs ha över 50 000 servrar, men dessa företag är väldigt förtegna med sina siffror.

I topp-skiktet har vi lite otippat Intel på nästan 100 000 aktiva maskiner, anledningen till detta är att dom står för mycket företagsnätverk i USA. Men störst är självklart Google med över en miljon aktiva maskiner och det spekuleras att Google nästan äger 2% av alla servrar i världen.

Källa:
A Comparison of Dedicated Servers By Company