Värt att nämna är att även Twitter har en sk. firehose – men har valt att endast licensiera ut den till företag som får betala för tillgång. T.ex har både Microsoft, genom bing, och Google licenser för att få läsa av Tweets i realtid.

Förutom att komma åt Buzzes så delar dom även ut kommentarer och likes från Buzz. Och eftersom Google Buzz kör med PubSubHubBub så är det ytterst enkelt att komma igång med en klient/app som plockar ner precis alla Buzzes som skrivs.

Men på Buzz-fronten är alltså detta något som är helt öppet och tillgängligt för alla.

Källa och mer info:
Google Code Blog

Googles VD Eric Schmidt kommenterar:

We are pretty comfortable that because of the unique nature of travel search, that [the deal] is pro-competitive and pro-consumer and we are going to build new search tools, and quickly get you to a site that will let you buy a ticket.

Nyheten är förmodligen oroande för flera svenska företag som t.ex Flygvaruhuset, Supersavertravel och Seat24 som baserar sin verksamhet på att hämta ut och presentera just sådan här data på deras egna siter. Det är inte helt otroligt att man kommer att kunna googla på “sista minuten thailand” för att få fram dom billigaste resorna direkt i sökmotorn.

Genom geolocation stödet i HTML5 och på mobiler kommer detta även ge Google en chans att hitta vart du sitter ju nu och automatisk, förmodligen genom Google Maps, mappa upp den snabbaste och enklaste vägen från din nuvarande position till den slutdestination som du sökte på.

Det är inte heller helt osannolikt att Google kommer använda denna data som en del i deras navigerings-system i både Google Maps och Android.

Vart att notera är även att Google betalade kontant för bolaget, vilket tyder på att dom var väldigt motiverade att genomföra köpet. Och om amerikanska motsvarigheten till konkurrensverket godkänner affären kommer vi framöver alltså kunna sköta våra resor direkt i Google.

Källa:
Googles Officiella Blogg

Mer om Google och ITA i Svensk Media:
Computer Sweden, Metro

I mitten på April meddelade även Google att dom kommer sluta sälja Nexus One i sin webbutik och att den skulle säljas direkt i butik tillsammans med operatörer.

Citatet i sin helhet hittar ni nedan och vill ni fördjupa er rekommenderar jag att ni läser Swedroids eminenta inlägg i ärendet.

The idea a year and a half ago was to do the Nexus One to try to move the phone platform hardware business forward. It clearly did. It was so successful, we didn’t have to do a second one. We would view that as positive but people criticized us heavily for that. I called up the board and said: ‘Ok, it worked. Congratulations – we’re stopping‘.

Det skall dock sägas att det inte officiellt har meddelats att dom lägger ner serien, men kommentarer som denna från Schmidt släcker onekligen dom flesta hoppen.

Men det som gör storyn riktigt intressant är att det nu kommer rapporter på att Apple kommer släppa en mjukvaruuppdatering som löser problemet i ios 4.01. Hur kan Apple släppa en mjukvaruppdatering som fixar ett problem med hårdvaran? Lösningen är förmodligen mycket enklare än du tror.

Teorin, för det är en teori, bygger helt enkelt på att Apple satte en ytterst låg lägsta tröskel för signalmottagningen i ios 4. Låt oss anta att det krävs minst 5% mottagning för att kunna hålla ett samtal med godtagbar kvalitet, sedan är 100% mottagning bäst och 0% är sämst.

I mjukvaran har man sedan satt att även om telefonen endast har 5% mottagning så visar den fem stycken pinnar i mottagnings-mätaren, dvs bäst mottagning. För i teorin stämmer det ju, även om du bara har 5% av 100% så räcker dom ynka procenten för att hålla ett korrekt och bra samtal. Sjunker den sedan under 5% så ramlar pinnarna av en efter en.

Motivationen till detta tros vara att det ur ett marknadsföringsperspektiv är bättre att telefonen visar 5 pinnar oftare än 4 pinnar, en telefon med bättre mottagning säljer ju fler exemplar än en telefon med sämre mottagning.

Vad som sedan händer när du sätter tummen på den beryktade lilla skåran mellan mobil-antennen och WiFi-antennen i iPhone 4 är att den tappar några få procent mottagning, förmodligen ingen signifikant signalförsämring men är du i en situation där du redan ligger på 5% mottagning och tappar 3-4% så kommer pinnarna på mottagningsmätaren sjunka som en sten.

Det är förmodligen därför vissa kan och andra inte kan återskapa detta fel. Dom som inte kan återskapa felet har förmodligen bra sändning och faller inte under lägstanivån som Apple har satt. Och det är här som mjukvarubiten kommer in.

I ios 4.01 kommer Apple förmodligen sätta en lite högre tröskel på lägsta-nivån till säg 15-20%. Överlag kommer alla få en något sämre mottagning, dvs i vissa lägen kommer telefonen visa fyra pinnar istället för fem men vi kommer inte längre se den extrema signal-förlust som finns idag.

Man kan sedan debattera om huruvida Apple borde ha noterat detta in slutgiltiga versionen och om det speciellt moraliskt av Apple att överhuvudtaget sätta en så låg lägsta nivå, men i slutändan – och om denna teori stämmer – så borde felet försvinna med en uppdatering av mjukvaran.

Vill ni grotta er djupare ner i denna teori så rekommenderar jag att ni läser Steve Gibsons eminenta blogginlägg om just detta. Missa inte kommentarerna till hans inlägg!

Uppdatering, 2010-07-02: Apple har nu släppt ett officiellt uttalande som stödjer denna teori.

Mer om iPhone 4 och Antenn-problemet i Svensk media:
Metro, MacWorld, MacWorld (2), MacWorld (3), Dn.se, SVD.se, Aftonbladet.se, Aftonbladet.se (2)

En av dom namngiva källorna är tech-entreprenören Kevin Rose, som via ett Twitter meddelade att Google Me inte bara är på väg, utan att det kommer “väldigt snart”.

Google har under en lång tid drivit det egna sociala nätverket Orkut, vilket är populärt på vissa marknader som Brasilien och Indien men är föga i USA och Europa. Och genom släppet av Google Buzz står det klart att dom definitivt vill in och ta en stor bit av den sociala kakan som för tillfället domineras av Facebook och Twitter.

Om det släpps, när det släpps eller hur det kommer att funka är just nu höjt i dunkel, men detta är en story som kommer att utvecklas under den närmaste framtiden.

Mer om Google i Svensk Media:
InternetWorld, Computer Sweden, Pc För Alla, InternetWorld, Dn.se, Aftonbladet

Kinect, som officiellt släpps i höst, kan alltså komma att bli för Windows 8 vad multutouch var för Window 7; Det vill säga ett alternativt sätt att kontrollera sin dator, förutom multitouch, mus och tangentbord. Under E3 2010 visade Microsoft upp just ett demo för Kinect som demonsterade just systemstyrning for Xbox 360, även om denna styrning inte släpps förrän tidigast 2011.

Ingen officiell information från Microsoft finns tillgänglig och detta skall alltså tolkas som ett rykte.

Mer om Kinect i Svensk Media:
Pc För Alla, IT24, Digitala Hemmet, M3, Aftonbladet, SVD

Det meddelas även att alla avancerade funktioner i Adobe PDF inte stödjs än, men att det är något som det jobbas på och intentionen är att det skall vara så nära readern som möjligt.

Vill man testa PDF-stödet i Chrome så är det beta-version 6.0.437.3 som gäller och datum när detta släpps skarpt är i dagsläget inte känt. Men det brukar gå rätt fort när det gäller Chromium-releaser från Google.

Källa:
http://blog.chromium.org/

Mer om PDF i Svensk media:
Pc För Alla, IDG, Pc För Alla, Computer Sweden

Två källor med insyn i Facebook meddelar att den rejäla ökningen av annonsering och användare hos Facebook under 2009 genererade intäkter på drygt 800 miljoner dollar eller runt 6 000 miljoner kronor. Siffor på den exakta vinsten är dock inte kända, men det lär röra sig om en vinst på tiotals miljoner dollar, enligt källorna.

Facebook är fortfarande ett privatägt företag vilket betyder att dom inte måste lämna publika bokslut, vilket gör att dessa siffror skall ta med en viss nypa salt. Dock kommer informationen via Reuters. Facebook kommenterar vanligtvis inte rörande dessa saker och så även denna gång.

Facebooks användarantal under 2009 steg från drygt 150 miljoner i Januari till 300 miljoner användare i December. Lite drygt en halv miljon nya medlemmar per dag eller ungefär 5 nya medlemma per sekund. Vilket betyder att dom 30 000 som lämnade under Quit Facebook day ersattes på knappt två timmar.

Från stängd till öppen
Det är uppenbart att Facebook har ett problem i sin nuvarande form, och problemet stavas “instängt”. Inte för användaren av Facebook, för en användare som delar ut hela sin personlighet, sin sociala graf med vänner och intressen är det absolut viktigt att Facebook stannar stängt, en säker miljö för ens data.

Facebook ser det lite annorlunda, dom ser det ur ett företagsperspektiv – hur man än vänder och vrider på myntet så är det just ett mynt, eller kanske helst flera, som investerare av Facebook vill ha tillbaka. Modellen på nätet under senare tid har varit Freemium, gratis att vara med, gratis att använda, inkomstmodellen bygger på att användarens data säljs till tredje part eller att man säljer på så kallade extratjänster.

Freemium är ett system som funkar utmärkt på t.ex Twitter just för att användaren startar ett Twitter-konto och är helt och fullt medveten om att allt jag skriver här är publikt. Visst kan man låsa ner sitt konto, men till syende och sist är Twitter helt öppet och helt transparent. Därför blir ingen chockad när Twitter meddelar att dom snart kommer att släppa intresse-relaterad reklam i din Twitter-stream, det är OK – det är ändå öppet.

Facebook vill göra samma sak, dom vill gräva ner sig djup i dina personliga data och bygga relevanta annonser, inte bara för dig utan även för dina vänner. I deras värld är det utomordentligt relevant för mig att veta vad mina vänner köper – men det är inte alltid som användaren vill detta. Ett bra exempel är Facebooks Beacon-system som släpptes för att sedan dras tillbaka efter bara några veckor.

Det känns som att Facebook inte förstår sina användare, eller så förstår dom inte sig själva. För grundiden med Facebook var onekligen, åtminstone i mina ögon, att vara en ambassad för min personlighet online. På Facebook använde man inte handles eller alteregon, man använde sitt riktiga namn, man laddade upp sina privata bilder och man lade till folk på ens friend-lista som man inte talat med på år. Man skapade en äkta online-profil hos Facebook och det är här som ansvarsbiten kommer in.

Facebook och dess ansvar
Facebook är ansvarig för denna profil, dom är inte ansvariga för vad du skriver och/eller publicerar – men dom ansvarar för att användaren förstår hur denna data kommer att användas. Och bara sedan 2005 har detta användaravtal ändrats signifikant från att vara i huvudsak dig själv, vänner och nätverk till att hela Internet får ta del av data. Klicka på Bilden till höger för en fullskalig version..

Bilden visar just farhågorna med Facebook. Från att vara en stängd miljö har dom under åren gått till att vara en helt öppen och transparent miljö. Vilket är OK, men det är inte OK när användarna inte hänger med. För genom ett ytterst komplicerat inställningssystem på Facebook förstår inte “den vanliga användaren” hur man skall ställa in sina inställningar för att behålla sina data privat.

Även om detta är något som Facebook backat med, om än motvilligt, och introducerat en förenklad version av inställningarna så är det fortfarande en stor majoritet som antingen ingen förstår eller bryr som om att göra inställningarna. Och för att göra saker värre har Facebook under en period haft en “default public” princip, det vill säga att nya funktioner automatiskt läggs som “publika” i din profil, om inte användaren går in och ändrar.

Och det är här som Facebook Graph kommer med i bilden. Graph är ett nytt API (tänk funktion) som gör att tredje part, t.ex en hemsida, kan ställa frågor direkt till Facebook. Väldigt användbart, men samtidigt väldigt riskfyllt för dom som inte gjort inställningarna enligt ovan.

Hur öppen data på Facebook kan användas
Facebookare.se är ett bra exempel på detta, det är en site som helt öppet och helt enligt användaravtalet plockar ut information om användare ur Facebook, publik information som användaren valt att publicera. Information som användaren själv har valt att posta. Men vad Facebookare.se gör är att filtera ut denna information och visar folk som hatar sitt jobb, sin chef, eller som har glömt sitt lösenord, eller folk som kanske svär för mycket.

Även om just denna siten är rätt oskyldig borde det påvisa en rätt omfattande risk med Facebooks avsikter med att vara helt transparenta. Förstår inte användaren vad som har hänt är det Facebooks ansvar att förmedla det, det är på denna punkt som Facebook har misslyckats och det skall bli spännande att se hur framtiden utvecklas.

För det råder inget tvivel i mitt sinne att man inte medvetet vill berätta om man har fått utslag eller om man har varit otrogen för hela internet.

Vad är lösningen? Vad borde Facebook göra?
Facebook borde stanna upp och inse deras ansvarsbörda här. Dom borde sätta användarnas privatliv i absolut första rummet. Innan en funktion lanseras skall användarna tillfrågas, helst skall man ha en sk. board of trustees – användare som Facebook litar på – som provar funktionen innan dom släpps. Man borde även skaffa sig en publik profil, en officiell informationskanal där användarna får reda på vad som händer på Facebook.

Men problemet är nog snarare att gemene man helt enkelt inte bryr sig. Det är ju “bara på Internet”.

Två veckor har gått och jag börjar känna mig mer och mer bekväm med min Desire. Installerade t.ex om min iPhone till min fästmö och måste erkänna att iPhonen känns riktigt omständlig att arbeta med efter att man har suttit med Android i två veckor.

Ett bra exempel var t.ex när jag skulle fixa CALdav inställningar på iPhonen, under processens gång glömde jag av vilken server som skulle användas så jag hoppade över till Safari och googlade fram lösningen. När jag sedan gick tillbaka till inställningarna så hade den nollställt allt jag gjort och det var bara att börja om.

Sure, detta är något som Apple fixar i sommar – men man får inte glömma att detta är något som Android har haft sedan sin första version. Android känns helt enkelt mer genomarbetat som operativsystem, den ger en större friheter men samtidigt större möjligheter att röra till sitt system så till den milda grad att mobilen bli, mer eller mindre, oanvändbar.

iPhonen vinner rätt mycket på dess enkelhet, men den är och förblir – om Steve Jobs får bestämma – ett ytterst begränsat operativsystem där användaren är så obetrodd att funktionalitet får lida på grund utav det. Det känns som att du lånar en iPhone av Apple – dom bestämmer vad du får göra på mobilen, man är helt enkelt en gäst på sin egen mobil. Och det är synd, för på hårdvarusidan är iPhone 3GS ytterst kompetent – speciellt om man ser till dess multithouch.

Homescreen vs Homescreen
På min Desire kör jag HTC Sense, så det är inte en sk out-of-the-box Android upplevelse som t.ex en Nexus One – eftersom HTC slänger på lite lull-lull ovanpå Android, men i det stora hela är det samma sak. Andriod homescreen är dock mil före iPhonens – förutom att man kan lägga program i mappar (yay, iPhone OS 4.0!) så har även Androiden något som kallas Widgets och det är förmodligen här en nyvunnen Android-användare får sin första wow-upplevelse.

Widgets kan sammanfattas med små miniprogram som körs på din Homescreen, man kan t.ex ha en väder-widget som visar aktuellt väder, baserat på din GPS position eller kanske vilken låt som just nu spelas i Spotify. Man förstår nog inte hur ytterst användbart widgets är innan man faktiskt börjar använda dem. I många avseende så räcker det för mig att bara kolla min homescreen för att få tag på den informationen jag söker – eftersom det mesta redan finns presenterat där.

Utöver det så funkar dom förhållandevis samma, det vill säga att man har ett gäng homescreens som man kan alternera mellan genom att ”swipa” höger och vänster.

Notifieringar
Här finns det egentligen ingen match eftersom iPhone har så undermåttiga notifieringar att man nästan skäms eller så borde åtminstånde Apple skämmas. För det dom kallar för notifieringar kan närmast liknas vid varningsrutor som utan historik berättar något för dig oavsett prioritet. Ett SMS-notifiering kan t.ex tryckas bort på grund av att du har missat ett samtal.

På Androiden är det dock riktigt igenomtänkt och hela notifieringssystemet bygger på en rullgardinsmeny i toppen av din mobil. Rullgardinen hänger alltid med och meddelar dig via små ikoner om du har en notifiering att läsa. Man läser en genom att dra ner rullgardinsmenyn och klicka notifieringen. Och det smarta här är att notifieringen inte anses vara läst bara för att du har klickat på den, utan du måste göra något aktivt med den för att den skall försvinna. Alternativt klickar man på ”clear” och alla notifieringar försvinner. Det är snyggt, smidigt och ganska självklart.

Frihet under ansvar
Frihet, i mobilsammanhang, är inte alltid det bästa då mobilen måste vara något du kan lita på till 100 % – speciellt om du använder din mobil i arbetssammanhang. Man får inte missa ett samtal eller ett SMS bara för att mobilen har hängt sig eller för att man vårdslöst har 32 services igång som effektivt ger en batteritid på 4 timmar.

Och det skulle nog vara här som Android har sina största problem, berörde ämnet lite efter första veckan i Del 1 och även under andra veckan görs jag påmind om att Android är ett operativsystem man måste lägga tid på för att bemästra. Och jag kan förstå om det inte passar alla. Det finns folk som hellre ringer någon än att googla fram en lösning när datorn krånglar och det är kanske i synnerhet dessa människor som skall hålla sig borta från en Android.

Men det är, som jag nämnt flera gånger, helt enkelt upp till dig hur du vill att det skall funka. Jag har mindre teknik orienterad kollega på jobbet som kör Android med endast Phone, Gmail och SMS-ikonen på skrivbordet och dom är hur nöjda som helst. Men denne hade säkerligen varit minst lika nöjda med en iPhone.

Man kan argumentera för att mobilen blir vad man gör det till och visst är det ett korrekt argument – men eftersom jämförelsen i detta avseende görs mellan en HTC Desire och en iPhone så är det viktigt att understryka faktumet; Android är en mer avancerat mobil-operativsystem än iPhone – på gott och ont.

Android eller iPhone?
För mig är Android uteslutande gott – jag vill ha kontroll över min hårdvara, jag är en person som gladligen sänker 4-5 timmar på att läsa manualer och trial-and-error för att få en drivrutin att funka på Ubuntu – det ligger i mitt intresse och jag tycker det hela är roligt och motiverande.

Det råder inget tvivel i mitt sinne att iPhone sakta kommer fasas ut till förmån för Android, det kommer naturligtvis ta lite tid – men Android mognar väldigt snabbt. Och Apple har tappat sin roll som innovatör i mobil-segmentet och får inse att dom leker catch-up idag.

Fick under helgens gång frågan om jag någonsin kommer att gå tillbaka till iPhone. Hade inget bra svar på frågan då, men efter att ha funderat igenom det så skulle jag förmodligen gå tillbaka till iPhone om dom öppnar upp systemet, tillåter tredjeparts-applikation samt tillåter mig använda min iPhone som jag vill.

Svaret är således nej.