Bitig var ordet, inte bara under huven utan även rent storleksmässigt; Desire HD är både större, tyngre och klumpigare än lillebror Desire. Den ligger dock bra i handen och gömmer sig fint i fickan, storleken blir en klar fördel och man glömmer snabbt att Desire HD är 12% större.

Skärm och Prestanda

Skärmen på Desire HD är en 4.3 tum LED medans Desiren har en 3.7 tum AMOLED-skärm men trots detta levererar båda mobilerna 480 x 800 pixels med 384,000 skärmpixlar. Och eftersom skärmen på HDn är 38% större fast med samma upplösning så känns faktiskt Desiren lite vassare här. Visst ”känns” HDn större, men rent kvalitetsmässigt vinner faktiskt lillebror Desire. Lägger man dom sida vid sida så ser man faktiskt en rätt stor skillnad.

Processorn i Desire HD är en något vassare variant av 1ghz Snapdragon modell QSD8255 medan Desire har en QSD8250. QSD8255 sägs ha betydligt mindre transistorerer vilket i sin tur betyder att strömförbrukningen blir  hela 28% mindre. Och detta märks i batteritid då HDn har upp till 9 timmar taltid och 420 timmar standby medan Desiren får skämmas lite med 6.7 timmar taltid respektivt 360 timmar standby. Bättre teknik är bättre, helt enkelt.

Desire HD kommer även förinstallerad med Android 2.2 ”Froyo”, vilket är en betydligt snabbare version än föregångaren Android 2.1 Eclair som Desiren levererades med. Naturligtvis har alla Desire-ägare idag uppgraderat till 2.2 men HDn känns något rappare och mer responsiv, speciellt touch-skärmen känns mer exakt än dess dito.

Kameran – en klar förbättring

Desire HD

Desire

Även kameran har fått sig en signifikant uppdatering och har 8 megapixels med dubbla LED blixtar kontra Desires 5 megapixel en LED blixt.

Till höger har ni jämförande bilder from dom två telefonerna och HDn har en betydligt bättre och mer realistisk färg-återgivning.Värt att påpeka är att HD även har autofokus, vilket faktiskt gör fotograferandet betydligt lättare.

Visst, det är inte digitalkamera kvalitet, men för att vara en mobiltelefon imponerar Desire HD.

Utöver detta har Desire HD även en g-sensor, Dolby Mobile support, och DLNA trådlös delning. DLNA betyder att man kan visa video från telefonen på sin TV över det trådlösa nätverket. En teknik som byggs in i fler och fler TV-apparater och set-top boxrar. En smart funkation som Desiren tyvärr saknar.

Köpa eller inte köpa, det är frågan.

Den stora frågan många Desire-ägare ställer sig är naturligtvis om man skall uppgradera och det finns inget helt bra och enkelt svar på den frågan. HDn är bättre på många punkter, men  är personligen osäker på om det motiverar kostnaden.

En Desire HD går trots allt lös på något över 5000 ink moms och det råder ju ingen direkt brist på konkurrenter på hårdvarufronten hos Android. Min rekommendation är helt enkelt att ni går och känner på en i en butik, för jag kan tänka mig att formfaktorn på HDn inte passar alla.

För någon som går från t.ex iPhone eller motsvarande smartphone är valet betydligt enklare, man går direkt på en Desire HD.

Sugen på en Android-mobil? Länken nedan tar dig till billigaste butiken i Sverige för respektive modell.

Så vad innebär denna uppdatering för Desire-användarna? Bland dom större nyheterna hittar vi t.ex videoinspelning på 720p med kameran, fullt Flash 10.1-stöd, förbättrad prestanda med JIT-kompilator och Trådlös accesspunkt.

Vad som slår en direkt är farten, mobilen är betydligt snabbare med 2.2 än 2.1 och överlag känns hela telefonen mer responsiv. Och det känns redan nu som att den trådlösa Accesspunken kommer att användas ofta, speciellt när man är runt omkring vänner med WiFI iPads.

Jag passade även på att test-filma lite med kameran i 720p för att visa kvalitén. Som ni ser ligger den på YouTube som på egen hand komprimerar lite. Men i det stora hela är det OK kvalitet, speciellt för att vara en mobiltelefon kamera.

Notera dock att den hackar till på fyra ställen, något som fanns med även i orginalfilen. Förhoppningsvis är detta bara en mjukvarubugg och kommer att fixas.

Glöm inte att välja 720P (HD) i upplösning hos YouTube.

Orginal-filen är ca 30 sekunder lång och var, innan den laddades upp på YouTube, 26 MB stor.

Om du inte får uppdateringen automatiskt kan du begära hem den genom att gå till Inställningar > Om Telefonen > System Uppdateringar och klicka på ”Kolla nu”.

XDA Developers har även en bra samlingstråd med funktioner för HTC Sense och Android 2.2:
http://forum.xda-developers.com/showthread.php?p=74440788

För er som vi ha en djupare recension av Froyo på HTC Desire rekommenderar jag att in lyssnar på Tisdagens Slashat.se (eller avsnitt 72).

Två veckor har gått och jag börjar känna mig mer och mer bekväm med min Desire. Installerade t.ex om min iPhone till min fästmö och måste erkänna att iPhonen känns riktigt omständlig att arbeta med efter att man har suttit med Android i två veckor.

Ett bra exempel var t.ex när jag skulle fixa CALdav inställningar på iPhonen, under processens gång glömde jag av vilken server som skulle användas så jag hoppade över till Safari och googlade fram lösningen. När jag sedan gick tillbaka till inställningarna så hade den nollställt allt jag gjort och det var bara att börja om.

Sure, detta är något som Apple fixar i sommar – men man får inte glömma att detta är något som Android har haft sedan sin första version. Android känns helt enkelt mer genomarbetat som operativsystem, den ger en större friheter men samtidigt större möjligheter att röra till sitt system så till den milda grad att mobilen bli, mer eller mindre, oanvändbar.

iPhonen vinner rätt mycket på dess enkelhet, men den är och förblir – om Steve Jobs får bestämma – ett ytterst begränsat operativsystem där användaren är så obetrodd att funktionalitet får lida på grund utav det. Det känns som att du lånar en iPhone av Apple – dom bestämmer vad du får göra på mobilen, man är helt enkelt en gäst på sin egen mobil. Och det är synd, för på hårdvarusidan är iPhone 3GS ytterst kompetent – speciellt om man ser till dess multithouch.

Homescreen vs Homescreen
På min Desire kör jag HTC Sense, så det är inte en sk out-of-the-box Android upplevelse som t.ex en Nexus One – eftersom HTC slänger på lite lull-lull ovanpå Android, men i det stora hela är det samma sak. Andriod homescreen är dock mil före iPhonens – förutom att man kan lägga program i mappar (yay, iPhone OS 4.0!) så har även Androiden något som kallas Widgets och det är förmodligen här en nyvunnen Android-användare får sin första wow-upplevelse.

Widgets kan sammanfattas med små miniprogram som körs på din Homescreen, man kan t.ex ha en väder-widget som visar aktuellt väder, baserat på din GPS position eller kanske vilken låt som just nu spelas i Spotify. Man förstår nog inte hur ytterst användbart widgets är innan man faktiskt börjar använda dem. I många avseende så räcker det för mig att bara kolla min homescreen för att få tag på den informationen jag söker – eftersom det mesta redan finns presenterat där.

Utöver det så funkar dom förhållandevis samma, det vill säga att man har ett gäng homescreens som man kan alternera mellan genom att ”swipa” höger och vänster.

Notifieringar
Här finns det egentligen ingen match eftersom iPhone har så undermåttiga notifieringar att man nästan skäms eller så borde åtminstånde Apple skämmas. För det dom kallar för notifieringar kan närmast liknas vid varningsrutor som utan historik berättar något för dig oavsett prioritet. Ett SMS-notifiering kan t.ex tryckas bort på grund av att du har missat ett samtal.

På Androiden är det dock riktigt igenomtänkt och hela notifieringssystemet bygger på en rullgardinsmeny i toppen av din mobil. Rullgardinen hänger alltid med och meddelar dig via små ikoner om du har en notifiering att läsa. Man läser en genom att dra ner rullgardinsmenyn och klicka notifieringen. Och det smarta här är att notifieringen inte anses vara läst bara för att du har klickat på den, utan du måste göra något aktivt med den för att den skall försvinna. Alternativt klickar man på ”clear” och alla notifieringar försvinner. Det är snyggt, smidigt och ganska självklart.

Frihet under ansvar
Frihet, i mobilsammanhang, är inte alltid det bästa då mobilen måste vara något du kan lita på till 100 % – speciellt om du använder din mobil i arbetssammanhang. Man får inte missa ett samtal eller ett SMS bara för att mobilen har hängt sig eller för att man vårdslöst har 32 services igång som effektivt ger en batteritid på 4 timmar.

Och det skulle nog vara här som Android har sina största problem, berörde ämnet lite efter första veckan i Del 1 och även under andra veckan görs jag påmind om att Android är ett operativsystem man måste lägga tid på för att bemästra. Och jag kan förstå om det inte passar alla. Det finns folk som hellre ringer någon än att googla fram en lösning när datorn krånglar och det är kanske i synnerhet dessa människor som skall hålla sig borta från en Android.

Men det är, som jag nämnt flera gånger, helt enkelt upp till dig hur du vill att det skall funka. Jag har mindre teknik orienterad kollega på jobbet som kör Android med endast Phone, Gmail och SMS-ikonen på skrivbordet och dom är hur nöjda som helst. Men denne hade säkerligen varit minst lika nöjda med en iPhone.

Man kan argumentera för att mobilen blir vad man gör det till och visst är det ett korrekt argument – men eftersom jämförelsen i detta avseende görs mellan en HTC Desire och en iPhone så är det viktigt att understryka faktumet; Android är en mer avancerat mobil-operativsystem än iPhone – på gott och ont.

Android eller iPhone?
För mig är Android uteslutande gott – jag vill ha kontroll över min hårdvara, jag är en person som gladligen sänker 4-5 timmar på att läsa manualer och trial-and-error för att få en drivrutin att funka på Ubuntu – det ligger i mitt intresse och jag tycker det hela är roligt och motiverande.

Det råder inget tvivel i mitt sinne att iPhone sakta kommer fasas ut till förmån för Android, det kommer naturligtvis ta lite tid – men Android mognar väldigt snabbt. Och Apple har tappat sin roll som innovatör i mobil-segmentet och får inse att dom leker catch-up idag.

Fick under helgens gång frågan om jag någonsin kommer att gå tillbaka till iPhone. Hade inget bra svar på frågan då, men efter att ha funderat igenom det så skulle jag förmodligen gå tillbaka till iPhone om dom öppnar upp systemet, tillåter tredjeparts-applikation samt tillåter mig använda min iPhone som jag vill.

Svaret är således nej.

Innan vi går in på detaljer i denna artikel-serie är det viktigt att understryka är att jag är en väldigt nöjd iPhone 3GS-användare sedan sommaren 2009, jag har egentligen inget emot Apple som företag och jag hade förmodligen varit helnöjd med min iPhone 3GS om det inte vore just för den stängda miljön och den väldigt begränsade möjligheten till personalisering.

Anledningen till att jag över huvudtaget provar en Android-mobil är just för att jag erbjöds att välja en ny mobil på jobbet och valde således en HTC Desire. Vilket är viktigt att väga in i ekvationen, jag måste inte gilla min Desire eftersom jag inte har köpt den för egna pengar. Utan jag kan med gott samvete låta den ligga i en låda på jobbet och köra vidare med min iPhone.

Nog med försnack, nu kör vi från iPhone till Android.

Hur jag använde min iPhone 3GS
Använde min iPhone i huvudsak som en smartphone. Pratar förhållandevis lite i telefonen utan använde den mer som surf och mobil-enhet.

Dag-till-dag aktiviteter innefattade att:

• Lyssna på Podcasts via iTunes
• Kolla mailen via inbyggda applikationen
• Surfa med Safari
• Kolla Twitter med TweetDeck
• Kolla Google Buzz via Safari

Använde förhållandevis lite apps – egentligen fanns det inget förutom TweetDeck som jag körde varje dag. Visst använde jag apps, men det var absolut inget jag såg som en nödvändighet. Spel är för mig helt ointressant på en smartphone utan använde den förmodligen mer som ett arbetsverktyg än underhållningsmaskin.

Jag har även en aktiv Apple Developer licens och har skickat in Apps för validering hos Apple. Jag är även i full gång med att skriva Apps för Android-plattformen och ser mig själv som en rätt avancerad användare.

Hårdvarumässiga skillnader mellan iPhone 3GS och HTC Desire
Det första som slår en är skärmen på Desire, inte bara upplösningen utan hur enastående bra färg-återgivningen är. iPhonen ser riktigt dålig ut i jämförelse, det är nästan så man undrar över hur man ens kunde vara nöjd med iPhonens skärm efter att man har kört med Desiren i någon vecka.

Desire är tack vare in Snapdragon-processor betydligt rappare att starta och arbeta med apps än iPhonen, även om iPhonen har något magiskt över sig när det gäller scrolling. iPhonen är helt enkelt oslagbar när det gäller scrollningskänslan. För en icke-smartphone användare måste detta låta helt bisarrt – men har man suttit med en iPhone vet man hur extremt responsiv den är i touch-momenten, det finns helt enkelt ingen konkurrens.

Vad det beträffar ljudet så är faktiskt iPhonen bättre än Desire när det gäller en inbyggda högtalaren. Desire har ett väldigt vasst (frekvensmässigt sätt dåligt) ljud när det ringer i den eller larmet går av på morgonen. Eftersom jag aldrig brytt mig att lyssna på musik i varken iPhonen eller Desire så borde jag inte uttala mig om kvalitetsskillnader på just den punkten. Men i mina öron låter dom lika bra.

Formfaktor
Vad beträffar formfaktorn på dom två telefonerna så känns Desire betydligt bättre i designen. Den är mindre, smidigare, rundare och enklare att arbeta med – iPhonen känns stor och klumpig i jämförelse.

Hårdvaruknapparna på Desire (Hem, menu, optiskt trackball, back och search) är även dom gudasända. Man inser inte hur bra knapparna är förrän man har använt Desiren i någon vecka – i synnerhet back-knappen som används hur många gånger som helst per dag.

Det märks att HTC har lagt mycket tankeverksamhet bakom utformningen av Desire, saker finns där man förväntar sig att dom skall finnas. Och eftersom knappar är globala (funkar i alla appar) behöver man aldrig fundera på hur man t.ex backar i browsern, man trycker helt enkelt på back-knappen och saken är biff.

Det negativa med hårdvaran på Desire måste nog vara det faktum att den har en tendens av att bli väldigt varm när man jobbar med den ett tag. Visst är det inte så att man bränner sig, men det är en uppenbar värme-skillnad på telefonen efter bara 30 minuters filmtittande eller surfande.

Batteritid
Detta är en svår puck, speciellt för Android-mobiler överhuvudtaget. Out of the box är dom förmodligen rätt likvärdiga, båda klarar runt 5-7 timmars aktivt användande på Wifi eller 3G – vilket är helt OK för smartphones. Standby klarar sig båda mobilerna helt OK en hel dag med normalt användande, men det är på just standby-tiden som Androiden kan få rejäla problem.

Och det handlar mer om Android som plattform än Desire som mobil. Anledningen är helt enkelt att man kan installera bakgrundsprocesser på Android. Och med det menar jag inte multitaskande program, utan processer som körs aktivt i bakgrunden. Ett bra exempel på en sådan app är t.ex BatteryLife, en liten widget som visar hur mycket batteri du har kvar på din mobil.

En dåligt kodad Android-app gör att din telefon aldrig går ner i sleep-mode när du låser den, utan den fortsätter att köras aktivt i bakgrunden – vilket drar fruktansvärt mycket onödig batteritid eftersom den fortsätter att konsumera processor-cyklar. Som ny Android-användare installerar man nog gladligen det mesta från från Android Market (tänk Apple AppStore) och då är det inte speciellt konstigt om telefonen bara håller en halv dag.

Det finns en uppsjö med program som hjälper dig att hantera och optimera din batteritid på din Desire (eller Android-mobil generellt), men det kräver intresse och engagemang. Jag kommer gå in mer i detalj rörande just mjukvara in nästa del av serien, men här finns ett stort problem med Android för ”medel-användaren”, det vill säga dom som inte bara använder den som en ”dumbphone” utan kasta in en massa Apps utan att egentligen läsa på vad Appsen gör och hur det påverkar batteriet.

Måste nog motvilligt säga att batteritiden är bättre på iPhonen, även om dom båda – out of the box – är rätt likställda, men just på grund av Androidens möjligheter att tok-trasha batteritiden får jag nog ge en poäng till Apple här, på gott och ont eftersom det egentligen handlar om hur du behandlar ditt operativsystem.

I nästa Del tar vi en närmare till på användningen av operativsystemet, inställningar och slutsatsen; Android eller iPhone?