Det har kallat för en e-post dödare av mainstream-media, men det är förmodligen ganska långt ifrån sanningen. Visst stödjer Facebook Messages e-post, men det är mest utav en nödvändighet. Tanken bakom systemet är betydligt större och ambitiösare än så.

I grund och botten är Facebook Messages ett sätt att samköra all din online-kommunikation, oavsett om det är sms, e-post, facebook-meddelanden, eller chat så är tanken att det samlas på ett och samma ställe, detta ställe är då så klart Facebook.

Hur funkar det?

Facebook vill ta bort ”hur kontaktar jag Tommie”-steget genom att man helt enkelt skickar direkt till min Facebook-profil, oavsett vilket teknik du använder. Vill du till exempel kontakta mig via e-post så skickar du ett e-post till mittanvändarnamn@facebook.com. Exakta detaljer hur det funkar via SMS och IM är för tillfället inte helt uppenbart, men den informationen lär offentliggöras när produkten släpps.

Den sociala inkorgen

En fördel med ett system som detta är att man samlar all information på samma ställe. Genom att låta Facebook sortera all denna kommunikation så kan dom även avgöra vad som är relevant för dig, på samma sätt som Google Priority Inbox. Eftersom Facebook vet om vem som är min mamma så kommer automatiskt hennes meddeladen vara mer relevanta för mig än t.ex ett nyhetsbrev från ett företag.

Facebook messaging tar även bort behovet av att ha rubriker i meddelandena eftersom allt anses vara ”diskussion”. Det finns inget ärende på ditt meddelande, bara att du vill meddela mottagaren något.  Kommer till exempel ett meddelande från någon som du inte har i din kontaktlista så hamnar detta automatiskt i en annan mapp.

Varför släpper Facebook detta?

Även om iden med ett system som detta är förenkla det för användaren, så är det framför allt för att skapa en så kallad lock-in i Facebook. För att läsa dessa meddelanden så måste man vara medlem och inloggad hos Facebook.

Ett taktiskt och medvetet val just för att Facebook skall ta en större del av ditt online-liv. Mark Zuckerberg, skaparen av Facebook, har själv sagt att som har som mål att göra Facebook till ”The Internet” och Facebook Messages är ett steg närmare det.

Och det är upp till var och en om man vill vara en del av det. Men en sak är säker, det är ingen e-post dödare.

Video-demonstration av Facebook Messages

Källor och fördjupning:
SvD,  Tkj, SvT, M3, Dn, Computer Sweden, InternetWorld

En av dom namngiva källorna är tech-entreprenören Kevin Rose, som via ett Twitter meddelade att Google Me inte bara är på väg, utan att det kommer ”väldigt snart”.

Google har under en lång tid drivit det egna sociala nätverket Orkut, vilket är populärt på vissa marknader som Brasilien och Indien men är föga i USA och Europa. Och genom släppet av Google Buzz står det klart att dom definitivt vill in och ta en stor bit av den sociala kakan som för tillfället domineras av Facebook och Twitter.

Om det släpps, när det släpps eller hur det kommer att funka är just nu höjt i dunkel, men detta är en story som kommer att utvecklas under den närmaste framtiden.

Mer om Google i Svensk Media:
InternetWorld, Computer Sweden, Pc För Alla, InternetWorld, Dn.se, Aftonbladet

Två källor med insyn i Facebook meddelar att den rejäla ökningen av annonsering och användare hos Facebook under 2009 genererade intäkter på drygt 800 miljoner dollar eller runt 6 000 miljoner kronor. Siffor på den exakta vinsten är dock inte kända, men det lär röra sig om en vinst på tiotals miljoner dollar, enligt källorna.

Facebook är fortfarande ett privatägt företag vilket betyder att dom inte måste lämna publika bokslut, vilket gör att dessa siffror skall ta med en viss nypa salt. Dock kommer informationen via Reuters. Facebook kommenterar vanligtvis inte rörande dessa saker och så även denna gång.

Facebooks användarantal under 2009 steg från drygt 150 miljoner i Januari till 300 miljoner användare i December. Lite drygt en halv miljon nya medlemmar per dag eller ungefär 5 nya medlemma per sekund. Vilket betyder att dom 30 000 som lämnade under Quit Facebook day ersattes på knappt två timmar.

Från stängd till öppen
Det är uppenbart att Facebook har ett problem i sin nuvarande form, och problemet stavas ”instängt”. Inte för användaren av Facebook, för en användare som delar ut hela sin personlighet, sin sociala graf med vänner och intressen är det absolut viktigt att Facebook stannar stängt, en säker miljö för ens data.

Facebook ser det lite annorlunda, dom ser det ur ett företagsperspektiv – hur man än vänder och vrider på myntet så är det just ett mynt, eller kanske helst flera, som investerare av Facebook vill ha tillbaka. Modellen på nätet under senare tid har varit Freemium, gratis att vara med, gratis att använda, inkomstmodellen bygger på att användarens data säljs till tredje part eller att man säljer på så kallade extratjänster.

Freemium är ett system som funkar utmärkt på t.ex Twitter just för att användaren startar ett Twitter-konto och är helt och fullt medveten om att allt jag skriver här är publikt. Visst kan man låsa ner sitt konto, men till syende och sist är Twitter helt öppet och helt transparent. Därför blir ingen chockad när Twitter meddelar att dom snart kommer att släppa intresse-relaterad reklam i din Twitter-stream, det är OK – det är ändå öppet.

Facebook vill göra samma sak, dom vill gräva ner sig djup i dina personliga data och bygga relevanta annonser, inte bara för dig utan även för dina vänner. I deras värld är det utomordentligt relevant för mig att veta vad mina vänner köper – men det är inte alltid som användaren vill detta. Ett bra exempel är Facebooks Beacon-system som släpptes för att sedan dras tillbaka efter bara några veckor.

Det känns som att Facebook inte förstår sina användare, eller så förstår dom inte sig själva. För grundiden med Facebook var onekligen, åtminstone i mina ögon, att vara en ambassad för min personlighet online. På Facebook använde man inte handles eller alteregon, man använde sitt riktiga namn, man laddade upp sina privata bilder och man lade till folk på ens friend-lista som man inte talat med på år. Man skapade en äkta online-profil hos Facebook och det är här som ansvarsbiten kommer in.

Facebook och dess ansvar
Facebook är ansvarig för denna profil, dom är inte ansvariga för vad du skriver och/eller publicerar – men dom ansvarar för att användaren förstår hur denna data kommer att användas. Och bara sedan 2005 har detta användaravtal ändrats signifikant från att vara i huvudsak dig själv, vänner och nätverk till att hela Internet får ta del av data. Klicka på Bilden till höger för en fullskalig version..

Bilden visar just farhågorna med Facebook. Från att vara en stängd miljö har dom under åren gått till att vara en helt öppen och transparent miljö. Vilket är OK, men det är inte OK när användarna inte hänger med. För genom ett ytterst komplicerat inställningssystem på Facebook förstår inte ”den vanliga användaren” hur man skall ställa in sina inställningar för att behålla sina data privat.

Även om detta är något som Facebook backat med, om än motvilligt, och introducerat en förenklad version av inställningarna så är det fortfarande en stor majoritet som antingen ingen förstår eller bryr som om att göra inställningarna. Och för att göra saker värre har Facebook under en period haft en ”default public” princip, det vill säga att nya funktioner automatiskt läggs som ”publika” i din profil, om inte användaren går in och ändrar.

Och det är här som Facebook Graph kommer med i bilden. Graph är ett nytt API (tänk funktion) som gör att tredje part, t.ex en hemsida, kan ställa frågor direkt till Facebook. Väldigt användbart, men samtidigt väldigt riskfyllt för dom som inte gjort inställningarna enligt ovan.

Hur öppen data på Facebook kan användas
Facebookare.se är ett bra exempel på detta, det är en site som helt öppet och helt enligt användaravtalet plockar ut information om användare ur Facebook, publik information som användaren valt att publicera. Information som användaren själv har valt att posta. Men vad Facebookare.se gör är att filtera ut denna information och visar folk som hatar sitt jobb, sin chef, eller som har glömt sitt lösenord, eller folk som kanske svär för mycket.

Även om just denna siten är rätt oskyldig borde det påvisa en rätt omfattande risk med Facebooks avsikter med att vara helt transparenta. Förstår inte användaren vad som har hänt är det Facebooks ansvar att förmedla det, det är på denna punkt som Facebook har misslyckats och det skall bli spännande att se hur framtiden utvecklas.

För det råder inget tvivel i mitt sinne att man inte medvetet vill berätta om man har fått utslag eller om man har varit otrogen för hela internet.

Vad är lösningen? Vad borde Facebook göra?
Facebook borde stanna upp och inse deras ansvarsbörda här. Dom borde sätta användarnas privatliv i absolut första rummet. Innan en funktion lanseras skall användarna tillfrågas, helst skall man ha en sk. board of trustees – användare som Facebook litar på – som provar funktionen innan dom släpps. Man borde även skaffa sig en publik profil, en officiell informationskanal där användarna får reda på vad som händer på Facebook.

Men problemet är nog snarare att gemene man helt enkelt inte bryr sig. Det är ju ”bara på Internet”.

Innan jag går in på detta måste jag nämna att jag själv kör en tjänst liknande Facebooks Gillar-knapp som heter LikeBot och finns på http://likebot.com – så dels är jag lite subjektiv, men är väldigt insatt i tekniken och hur dessa knappar funkar – Facebook använder en teknik identiskt som vi använder på LikeBot.

Tekniken som används av Facebook är helt enkelt att man inkluderar en så kallad iframe på siten där knappen visas. Detta betyder alltså att din sida visar en specifik sida från Facebooks servrar innehållande knappen och lite extra data. Vilket kan tyckas vara OK, men problemet med denna teknik är att om du fortfarande är inloggad på Facebook (vilket dom flesta är) så kan Facebook spara data om hur du surfar runt på nätet. Detta är möjligt eftersom din Facebook-cookie får lova att prata med domänen som visar ”Gillar”-knappen och kan koppla ihop ditt användarkonto på Facebook med sidan som du besöker, utan att du behöver interagera med knappen.

Så besöker du en sida som har en Facebook-like knapp, så vet Facebook om det. Hur dom sedan använder denna data vet man inte, men det känns inte helt osannolikt att denna data kommer användas för att anpassa reklamen du ser på Facebook. För kollar du t.ex på Expressens sportbilaga på nätet några gånger per dag, så finns det ju en rätt stor sannolikhet att du faktiskt är intresserad av sport, och kanske t.om kan tänka dig att köpa en fotbollsresa från någon av Facebooks annons-partners.

Men det största problemet med denna funktion är förmodligen att man inte kan välja att inte ta del av det, utan är du inloggad på Facebook – eller glömt logga ut från Facebook – och besöker en site som har dessa knappar så kan Facebook spara ner denna data om dig, det finns inget sätt att undvika det.

Gilla-systemet är väldigt lik en tidigare produkt från Facebook som kallades för Beacon, tekniken är snarlik förutom att Facebook denna gång lindar in det i lite lull-lull – det vill säga att du får ett mer värde genom att dina läsare kan gilla det du gör och att det, i bästa fall, kan få en viral spridning på Facebook. Facebook fick backa med Beacon efter att användarna klagat över integriteten och frågan är om Facebook inte kommer uppleva samma problematik med Gillar-knappen.

Vad som särskiljer just LikeBot (och andra like-knappar på nätet) från Facebooks Gillar-knapp är det att vi sparar ingen data om användare, vi vet inte ens vem det är som rösta eller besöker någon av sidorna som våra knappar finns på. Med Facebook är det helt bakvänt och framtiden får utvisa om användarna av internet och Facebook är redo att delge alla siter som besöker för just Facebook och deras annonsnätverk.

Mer om Facebooks Gillar-knapp i Svensk press:
Metro, GP

Tekniken byggde på 1×1 GIF-buggen vilket gjorde det möjligt för externa sidor att få reda på vilken facebook profil man använde. Loggade man ut ur Facebook eller rensade cookies så kunde tredjeparten inte få fram din identitet på Facebook.

I Augusti 2007 lämnade en grupptala in en stämning mot Facebook rörande personlig integritet. Facebook gick med på en uppgörelse att lägga ner Beacon samt starta en stiftelse som skall värna om den personliga integriteten samt donera 9,5 miljoner dollar till stiftelsen.

Facebooks chef för kundkommunikation, Barry Schnitt, kommenterar:

- Vi lärde oss en hel del från Beacon. Det visade bland annat hur viktigt det är att låta användarna styra vilken information som delas med andra. Vi lärde oss även hur vi mer effektivt kan kommunicera ändringar i användargränssnittet.

Källa:

http://en.wikipedia.org/wiki/Facebook_Beacon

Beacon i Svensk media:
Computer Sweden
Ny Teknik
Internetworld

Tornado är till stor del baserad på epoll vilket gör den ytterst snabb och kan hantera många tusen samtidiga anslutningar. Det hela bygger egentligen på att man har en konstant anslutning mot FriendFeeds (läs: Facebooks) servrar och kan på det sättet uppdatera sidor i realtid, eller i alla fall bra nära.

Facebooks köp av FriendFeed känns mer och mer befogat och med Tornado i ryggen kommer Twitter få sig en rejäl utmaning. Det är ytterst uppenbart att Mark Zuckerberg och hans team har satt mål på Twitter.

Källa:
http://www.tornadoweb.org/

I svensk media:
PC för Alla

En fantastiskt dum funktion kan tyckas, vilket ingen argumenterari i mot. Dock var det en osedvanligt liten mängd användare som fick tillgång till den nya funktion, t.om så få som tre stycken, samtliga inblandade i nätets största teknik-site, TechCrunch.com.

TechCrunch var snabba att lägga upp en artikel som berättade om funktionen. Någon större källundersökning gjordes inte, utan poängen var att vara först ut med nyheten.

Det hela var naturligtvis ett skämt från Facebooks sida, som internt hade en vadslagning om hur lång tid det skulle ta dem att se funktionen, men framförallt att publicera det – utan att dubbekolla med facebook innan, något som dom är kända för att hoppa över.

Och någon bild-till-fax funktion lär vi vanliga döda inte få se.

Källor:
http://www.techcrunch.com/2009/09/10/facebook-now-lets-you-fax-your-photos-i-have-no-idea-why-anyone-would-want-to-do-this/

http://www.techcrunch.com/2009/09/10/yeah-ok-so-facebook-punkd-us/

Den nya Facebook-funktionen går helt enkelt ut på att man kan referera till sina vänner, grupper eller fan-sidor på Facebook i sina statusuppdaterar t.ex, ”Tommie är och dricker öl med @jezper”, där @jezper automatiskt byts ut mot min vän Jezpers facebook-länk.

Facebook som nyligen köpte FriendFeed slår onekligen på stora trumman rörande Mikrobloggar och Twitter kommer få det hett om öronen i framtiden, speciellt då dom drar med en ytterst svårhanterbar plattform.

Källa:
http://mashable.com/2009/09/10/facebook-mentions/