Trots detta valde jag PC och Android-spåret. Pc mest för att det var mer tillgängligt och framförallt billigare, men valet att gå från min iPhone till Android var mer ideologiskt. Jag var egentligen inte missnöjd med min iPhone, men jag kände mig inlåst och obetrodd som användare. Jag fick inte lov att använda telefonen som jag ville och det blev lite av en dealbreaker för min del. Men inget ont om Apple för det, det är deras produkt och plattform, jag är deras kund och har alltid valet att lämna.

Man kan kalla mig för Android och PC-fanboy, sure – det är trots allt dom plattformar jag valt att arbeta med och använda.

Jezper.se öden och äventyr sedan 3:e mars 2011. Publiceras i samförstånd med Jezper Söderlund.

Varför vill din mobil behålla positioner över master och wifi-platser

Vi som samhälle är övervakade, det är inget snack om det. Och det är ingen slump att det första en agent i en Hollywood-rulle gör är att slänga mobilen. Spårning är en naturlig del i mobilnätet för att mobiloperatören (och mobilen) skall ha en chans att hålla koll på vilken mast som är närmast och ger bäst signal. I en situation där jag t.ex skulle bli eftersökt av polis eller vara en del i en förundersökning är praxis att man först kontaktar min mobiloperatör för att plocka fram vart jag har varit. Befann jag mig t.ex i närheten av en telemast i anslutning till mordplatsen medans jag dyrt och hedligt svurit att jag var på andra sidan landet så är en stor del av fallet löst redan där.

Denna information är även viktig för en mobil som vill vara så ström-besparande som möjligt, och det är därför som telefonen har ett register över vanliga master som den kan ansluta till – den slipper leta i onödan och man får automatiskt bättre sändning.

Samma förfarande finns hos Android

I Android är det kutym att spara 50 positioner för att sedan rotera in ny data, det är inget som Google eller Android döljer för sina användare. Och för den tekniska är det ingen problem att ladda ner källkoden och kolla själv hur Android gör på systemnivå. Den är öppen för alla och har inget att dölja. Filen lämnar sedan aldrig mobilen och är medvetet placerad i en mapp som kräver administrator-åtkomst på telefonen, något som endast kan uppnås genom att roota din mobil – något man inte gör i en handvändning som ”vanlig användare”.

Det är förmodligen rätt sunt att anta att samma förfarande finns i Windows Phone 7 och andra mobila plattformar.

Problemet med Consolidate.Db i iOS 4.0

Det absolut största problemet och klarvertamp från Apples sida är att dom inte krypterade eller skyddade denna fil på telefonen. Att sedan synkronisera över filen helt okrypterad till din dator varje gång du backuppar din iPhone är angränsande idioti, så illa så man hoppas på att det faktiskt var en översyn och att det hela är en stor bugg från Apples sida. Tyvärr finns det flera indikationer på att så inte är fallet.

Till exempel så skapades Consolidate.db i samband med att iOS 4.0 lanserades, Apple har sedan lagt rätt stor möda på att se till att denna fil överlever byte av hårdvara. Dvs att även om du tappar bort eller byter ut din iPhone, eller iPad för den delen, så nollställs inte filen – utan den plockar senaste versionen från din backup och fortsätter dokumentera dina fysiska rörelser i världen.

Förutom att dokumentera mobil-master man varit i närheten utav så ser den även till att spara ner alla trådlösa nätverk du har varit i närheten utav sedan du installerade iOS 4.0. Komplett med MAC-adresser, geografisk positionering och tider.

Man kan dock antaga att denna filen aldrig skickas till Apple, just för att den innehåller för mycket känslig data – det skulle potentiellt vara ett plattforms-mässigt självmord om man gjorde detta. Men synkroniseringen till datorn är illa nog.

Varför är detta ett problem?

Problemet är som jag nämner innan inte att en myndighet eller motsvarande kan spåra dig, det kan dom göra på alldeles eget sätt utan att överhuvudtaget behöva få fysisk tillgång till din enhet. Även om det naturligtvis är en teknisk guldgruva i en förundersökning.

Nej, problemen uppstår när applikationer som iPhone Tracker finns tillgänglig för allmänheten i  samspel med en okrypterad consolidate.db. Vem som helst kan ladda ner programmet och med ytterst liten datorkunskap få fram hur du rört dig i världen med din telefon.

Exempelvis skulle en svartsjuk person kunna hålla koll på sin partner och eventuellt upptäcka att denne inte alls var på arbetsresa i Stockholm, utan spenderade veckan hos sitt ex. På samma sätt kan den misstänksamma föräldern följa sina barn i efterhand och upptäcka att denne spenderar tid på stan, snarare än att vara hos kompisen som lovat. Mer allvarlig blir det naturligtvis om till exempel en journalist, hemläkares eller varför inte politikers consolidate.db hamnar i fel händer.

Problemet är alltså inte på myndighetsnivå, utan det är ett fruktansvärt övertramp på min personliga integritet och direkt kränkande mot mig som individ. Ett övertramp som förmodligen är tillräckligt för många att se sig om efter andra mobila plattformar.

Officiell uppdatering från Apple:

Apple skriver i en press-release från 2011-04-27 att det mycket riktigt rör sig om en mjukvarubugg att den sparar all data under så lång tid. Dom meddelar även att i nästa stora version av iOS4 kommer denna fil att krypteras och inte flyttas över till din dator.

Källor och andra intressanta inlägg angående detta:
Allt om PC, SvT, Sydsvenskan, MacWorld, Dagens Nyheter, Expressen, GP, Computer Sweden

Det verkade faktiskt som detta var relativt oplanerat då journalisterna inte hade någon aning om att Steve skulle deltaga i telefonkonferensen. Tyvärr föll hela spontaniteten något i glömska då det stod väldigt klart att Steve läste inte bara läste innantill utan även lyckades snurra in sig i diverse begrepp.

Steve Jobs:
Google loves to characterize Android as ”open,” and iOS and iPhone as ”closed”. We find this a bit disingenuous, and clouding the real difference between our two approaches. The first thing that most of think about when we hear the word ”open” is Windows, which is available on a variety of devices. Unlike Windows, however, where most PCs have the same user interface and run the same apps, Android is very fragmented.

Det är nog hög tid att Steve börjar göra vissa efterforskningar i vad öppenhet faktiskt innebär. För det har faktiskt inget med Windows att göra, det skulle förmodligen inte kunna ha mindre att göra med Windows. Öppenhet bygger på en öppen och transparent källkod, inget annat. Att Microsoft sedan valde, till skillnad från Apple, att låta hårdvarutillverkare utveckla hårdvara som Windows stödde var inte bara ett geni-drag, utan var något som gjorde att Microsoft blev den dominerande spelare i det segmentet.

Även om jag kan förstå vad Steve menar så har det absolut inget med Windows att göra, ett faktafel som jag faktiskt inte trodde att han skulle göra. Och situationen blir ju mer olycklig när han helt klart läser innantill, det är alltså någon som skrivit – i bästa fall han själv – detta för att sedan låta det gå genom någon form av press-ansvarig hos Apple. Det är skrämmande låg lägsta-nivå om Apple faktiskt och officiellt anser att detta är vad öppenhet är.

Andy Rubin, skaparen och ansvarig för Android hos Google, var snabb att sätta Steve på plats med ett välriktat tweet.

Andy Rubin
the definition of open: “mkdir android ; cd android ; repo init -u git://android.git.kernel.org/platform/manifest.git ; repo sync ; make”

För er som inte riktigt har kodnings-lingon nere så betyder ovan att man plockar ut hela källkoden för att sedan kompilera en egen version av Android. Man skulle – om man har kunskap och viljan – kunna skriva om, lägga till eller ta bort delar av koden innan man gör ett operativsystem utav det. Och det är precis det som öppenhet står för.

För att sedan cementera sitt fragenterings-argument berättar Steve om TwitterDecks, yep T-W-I-T-T-E-R-Decks, problem med att portera sin populära twitter-klient till Android.

Steve Jobs:
Twitter client TwitterDeck [Err: TweetDeck] recently launched their app for Android. They reported that they had to contend with more than a hundred different versions of Android software on 244 different handsets. The multiple hardware/software iterations presents developers with a daunting challenge.

Many Android apps work only on selected Android handsets, running selected Android versions. And this is for handsets that have been shipped less than 12 months ago. Compare this with iPhone, where there are two versions of the software, the current and the most recent predecessor, to test against.

Starka argument, om dom nu vore sanna. Vilket dom inte är och det uttalandet är något som TweetDecks grundare Iain Dodsworth tar absolut avstånd ifrån.

Iains första tweet i ärendet:

Did we at any point say it was a nightmare developing on Android? Errr nope, no we didn’t. It wasn’t.

För att senare följa upp med.

@dannysullivan yes exactly! We only have 2 guys developing on Android TweetDeck so that shows how small an issue fragmentation is

Att Steve sa fel rörande TwitterDeck och TweetDeck spelar väl kanske inte så stor roll, alla kan göra och säga fel. Men det blir lite oroväckande när han, helt utan respekt mot TweetDeck och utan sanningsgrund, börjar dra exempel ur ”verkliga” livet som är rena lögner för att undermindera förtroende för Android. Detta är vad proffsen kallar för FUD – eller Fear, uncertainty and doubt.

För det är utan tveka denna nivå som Apple, eller snarare Steve Jobs, ser sig tvingad att ta. Det handlar inte längre om ett obetydligt Android-hot utan Android är redan idag större en iOs. Och det lägger en rätt tråkig sorti på Apples bästa kvartal någonsin.

Förutom att Android telefoner är billigare, finns i fler modeller och att Android-versioner släpps fyra gånger snabbare än iOs versionerna så har Android världens största grupp med kodare som ställer sig bakom projektet. Entusiaster som gladligen spenderar gratis och fri tid för att göra Android bättre. Det är det som är öppenhet och det är det som är styrkan med Android.

Även om detta inte är avgörande för den generella konsumenten är det en oroväckande trend från Apples och Steves sida. En trend som tyvärr kommer att underminera deras förtroende och i det långa loppet förtroendet för deras produkter och lösningar.

Apple var tidigare innovatorn i smartmobil-segmentet, eller snarare att dom skapade segmentet med iPhone. Men dom har försatt sig i en situation där dom nu får leka jage istället för utvecklare – en position som dom inte trivs i och en situation dom befanns sig i under operativsystem-racet med Microsoft.

Och vi alla vet hur det racet gick för Apple.

För er som vill höra hela Steves ”rant” finns den tillgänglig i ljudversion på länken nedan:
http://www.engadget.com/2010/10/18/steve-jobs-drops-knowledge-on-earnings-call-calls-out-google-an/

Men det som gör storyn riktigt intressant är att det nu kommer rapporter på att Apple kommer släppa en mjukvaruuppdatering som löser problemet i ios 4.01. Hur kan Apple släppa en mjukvaruppdatering som fixar ett problem med hårdvaran? Lösningen är förmodligen mycket enklare än du tror.

Teorin, för det är en teori, bygger helt enkelt på att Apple satte en ytterst låg lägsta tröskel för signalmottagningen i ios 4. Låt oss anta att det krävs minst 5% mottagning för att kunna hålla ett samtal med godtagbar kvalitet, sedan är 100% mottagning bäst och 0% är sämst.

I mjukvaran har man sedan satt att även om telefonen endast har 5% mottagning så visar den fem stycken pinnar i mottagnings-mätaren, dvs bäst mottagning. För i teorin stämmer det ju, även om du bara har 5% av 100% så räcker dom ynka procenten för att hålla ett korrekt och bra samtal. Sjunker den sedan under 5% så ramlar pinnarna av en efter en.

Motivationen till detta tros vara att det ur ett marknadsföringsperspektiv är bättre att telefonen visar 5 pinnar oftare än 4 pinnar, en telefon med bättre mottagning säljer ju fler exemplar än en telefon med sämre mottagning.

Vad som sedan händer när du sätter tummen på den beryktade lilla skåran mellan mobil-antennen och WiFi-antennen i iPhone 4 är att den tappar några få procent mottagning, förmodligen ingen signifikant signalförsämring men är du i en situation där du redan ligger på 5% mottagning och tappar 3-4% så kommer pinnarna på mottagningsmätaren sjunka som en sten.

Det är förmodligen därför vissa kan och andra inte kan återskapa detta fel. Dom som inte kan återskapa felet har förmodligen bra sändning och faller inte under lägstanivån som Apple har satt. Och det är här som mjukvarubiten kommer in.

I ios 4.01 kommer Apple förmodligen sätta en lite högre tröskel på lägsta-nivån till säg 15-20%. Överlag kommer alla få en något sämre mottagning, dvs i vissa lägen kommer telefonen visa fyra pinnar istället för fem men vi kommer inte längre se den extrema signal-förlust som finns idag.

Man kan sedan debattera om huruvida Apple borde ha noterat detta in slutgiltiga versionen och om det speciellt moraliskt av Apple att överhuvudtaget sätta en så låg lägsta nivå, men i slutändan – och om denna teori stämmer – så borde felet försvinna med en uppdatering av mjukvaran.

Vill ni grotta er djupare ner i denna teori så rekommenderar jag att ni läser Steve Gibsons eminenta blogginlägg om just detta. Missa inte kommentarerna till hans inlägg!

Uppdatering, 2010-07-02: Apple har nu släppt ett officiellt uttalande som stödjer denna teori.

Mer om iPhone 4 och Antenn-problemet i Svensk media:
Metro, MacWorld, MacWorld (2), MacWorld (3), Dn.se, SVD.se, Aftonbladet.se, Aftonbladet.se (2)

Innan vi går in på detaljer i denna artikel-serie är det viktigt att understryka är att jag är en väldigt nöjd iPhone 3GS-användare sedan sommaren 2009, jag har egentligen inget emot Apple som företag och jag hade förmodligen varit helnöjd med min iPhone 3GS om det inte vore just för den stängda miljön och den väldigt begränsade möjligheten till personalisering.

Anledningen till att jag över huvudtaget provar en Android-mobil är just för att jag erbjöds att välja en ny mobil på jobbet och valde således en HTC Desire. Vilket är viktigt att väga in i ekvationen, jag måste inte gilla min Desire eftersom jag inte har köpt den för egna pengar. Utan jag kan med gott samvete låta den ligga i en låda på jobbet och köra vidare med min iPhone.

Nog med försnack, nu kör vi från iPhone till Android.

Hur jag använde min iPhone 3GS
Använde min iPhone i huvudsak som en smartphone. Pratar förhållandevis lite i telefonen utan använde den mer som surf och mobil-enhet.

Dag-till-dag aktiviteter innefattade att:

• Lyssna på Podcasts via iTunes
• Kolla mailen via inbyggda applikationen
• Surfa med Safari
• Kolla Twitter med TweetDeck
• Kolla Google Buzz via Safari

Använde förhållandevis lite apps – egentligen fanns det inget förutom TweetDeck som jag körde varje dag. Visst använde jag apps, men det var absolut inget jag såg som en nödvändighet. Spel är för mig helt ointressant på en smartphone utan använde den förmodligen mer som ett arbetsverktyg än underhållningsmaskin.

Jag har även en aktiv Apple Developer licens och har skickat in Apps för validering hos Apple. Jag är även i full gång med att skriva Apps för Android-plattformen och ser mig själv som en rätt avancerad användare.

Hårdvarumässiga skillnader mellan iPhone 3GS och HTC Desire
Det första som slår en är skärmen på Desire, inte bara upplösningen utan hur enastående bra färg-återgivningen är. iPhonen ser riktigt dålig ut i jämförelse, det är nästan så man undrar över hur man ens kunde vara nöjd med iPhonens skärm efter att man har kört med Desiren i någon vecka.

Desire är tack vare in Snapdragon-processor betydligt rappare att starta och arbeta med apps än iPhonen, även om iPhonen har något magiskt över sig när det gäller scrolling. iPhonen är helt enkelt oslagbar när det gäller scrollningskänslan. För en icke-smartphone användare måste detta låta helt bisarrt – men har man suttit med en iPhone vet man hur extremt responsiv den är i touch-momenten, det finns helt enkelt ingen konkurrens.

Vad det beträffar ljudet så är faktiskt iPhonen bättre än Desire när det gäller en inbyggda högtalaren. Desire har ett väldigt vasst (frekvensmässigt sätt dåligt) ljud när det ringer i den eller larmet går av på morgonen. Eftersom jag aldrig brytt mig att lyssna på musik i varken iPhonen eller Desire så borde jag inte uttala mig om kvalitetsskillnader på just den punkten. Men i mina öron låter dom lika bra.

Formfaktor
Vad beträffar formfaktorn på dom två telefonerna så känns Desire betydligt bättre i designen. Den är mindre, smidigare, rundare och enklare att arbeta med – iPhonen känns stor och klumpig i jämförelse.

Hårdvaruknapparna på Desire (Hem, menu, optiskt trackball, back och search) är även dom gudasända. Man inser inte hur bra knapparna är förrän man har använt Desiren i någon vecka – i synnerhet back-knappen som används hur många gånger som helst per dag.

Det märks att HTC har lagt mycket tankeverksamhet bakom utformningen av Desire, saker finns där man förväntar sig att dom skall finnas. Och eftersom knappar är globala (funkar i alla appar) behöver man aldrig fundera på hur man t.ex backar i browsern, man trycker helt enkelt på back-knappen och saken är biff.

Det negativa med hårdvaran på Desire måste nog vara det faktum att den har en tendens av att bli väldigt varm när man jobbar med den ett tag. Visst är det inte så att man bränner sig, men det är en uppenbar värme-skillnad på telefonen efter bara 30 minuters filmtittande eller surfande.

Batteritid
Detta är en svår puck, speciellt för Android-mobiler överhuvudtaget. Out of the box är dom förmodligen rätt likvärdiga, båda klarar runt 5-7 timmars aktivt användande på Wifi eller 3G – vilket är helt OK för smartphones. Standby klarar sig båda mobilerna helt OK en hel dag med normalt användande, men det är på just standby-tiden som Androiden kan få rejäla problem.

Och det handlar mer om Android som plattform än Desire som mobil. Anledningen är helt enkelt att man kan installera bakgrundsprocesser på Android. Och med det menar jag inte multitaskande program, utan processer som körs aktivt i bakgrunden. Ett bra exempel på en sådan app är t.ex BatteryLife, en liten widget som visar hur mycket batteri du har kvar på din mobil.

En dåligt kodad Android-app gör att din telefon aldrig går ner i sleep-mode när du låser den, utan den fortsätter att köras aktivt i bakgrunden – vilket drar fruktansvärt mycket onödig batteritid eftersom den fortsätter att konsumera processor-cyklar. Som ny Android-användare installerar man nog gladligen det mesta från från Android Market (tänk Apple AppStore) och då är det inte speciellt konstigt om telefonen bara håller en halv dag.

Det finns en uppsjö med program som hjälper dig att hantera och optimera din batteritid på din Desire (eller Android-mobil generellt), men det kräver intresse och engagemang. Jag kommer gå in mer i detalj rörande just mjukvara in nästa del av serien, men här finns ett stort problem med Android för ”medel-användaren”, det vill säga dom som inte bara använder den som en ”dumbphone” utan kasta in en massa Apps utan att egentligen läsa på vad Appsen gör och hur det påverkar batteriet.

Måste nog motvilligt säga att batteritiden är bättre på iPhonen, även om dom båda – out of the box – är rätt likställda, men just på grund av Androidens möjligheter att tok-trasha batteritiden får jag nog ge en poäng till Apple här, på gott och ont eftersom det egentligen handlar om hur du behandlar ditt operativsystem.

I nästa Del tar vi en närmare till på användningen av operativsystemet, inställningar och slutsatsen; Android eller iPhone?

Detta betyder dock inte att man kommer att kunna spela upp flashfilmer i safari på iPhone, utan det rör sig endast om program i AppStoren.

Ett mycket intressant tilltag från Adobe som förmodligen ser en ytterst stor potential att få portat över flash till iphonen. Flash funkar ju sedan tidigare till dom flesta mobila plattformar utom just iPhonen.

Applikationer skriva i flash kommer alltså med CS5 att kunna köras på desktopen via Air, på nätet via browserpluginet och nu även som native app i iPhone.

Anledningen till att Apple inte tillåter flash på iPhonen sägs vara för att flash körs i en sk virtual machine i browserpluginet, vilket Apple inte tillåter.

Flashutvecklaren Nisse Bryngfors meddelar på sin blog att flashapplikationer förmodligen inte kommer ha samma tillgång till apit på iPhonen som native apps har.

Flash Professional CS5 släpps i beta ”later this year”.

Källa:
http://labs.adobe.com/technologies/flashcs5/appsfor_iphone/

Flash till iPhone i Svensk media:
MacWord

Notera dock att detta endast gäller för iPhone 3G (dvs inte iPhone 3GS) och då endast med exchange-servrar med krypterad anslutning, vilket alla borde ha.

Anledningen till att detta funkade innan är sonika för att Apple valde att kringgå Microsoft krav att Exchangeanslutningar skall vara krypterade.